Lycklig och glad i ett fungerande och kärleksfullt förhållande där två döttrar är höjdpunkten. Äntligen ett arbete efter två år av arbetslöshet. En ekonomi i balans där jag har fullt fokus på det jag gör och det jag tänker göra. Någon ohälsa är det inte prat om och mina vibbar är nästan uteslutande positiva.
Jag har en positiv självkänsla och har inget behov att tycka synd om mig själv. Ett starkt självförtroende där jag är trygg i mig själv. Jag slipper påverkan utifrån och tar mina egna beslut och blir allt starkare. Ett välmående som slår ut i full mundering och som bara kan leda till ett starkare behov att må ännu bättre och utvecklas lite till.
Ett liv med friska och underbara antaganden där inget få stå i vägen för att man även fortsättningsvis ska få må bra.
De som har svårt inom arbetsmarknaden och som behöver stöd eller hjälp av olika former kan få hjälp av en jobbcoach. Sedan finns det de som även kan må dåligt av andra skäl. Både fysiskt och psykiskt. I det samhälle vi har idag ska alla kunna få nödvändig hjälp och i ett sådant här fall med en person som mår riktigt dåligt och när vanliga doktorer inte hjälper brukar det oftast kopplas in en psykolog.
Nu finns det däremot alternativ och som påminner om en jobbcoach och det heter livscoach. En coach som erbjuder något annat annorlunda istället för en massa psykologsnack för att få sin patient må lite friskare. Det låter riktigt spännande och nästa gång jag mår mindre bra ska jag ta hjälp av denna typ av alternativ. Jag funderar redan på nästa coach och det är en sexcoach om paret har stagnerat med sitt sexliv och behöver piffa upp det på nytt.
När vi talar om välmående kan man inte inte tala om träning. Träning är både välmående och skönhet. Träning får oss att vara sociala medan vi tränar, i det långa loppet får det oss att må bra och sedan får det faktiskt oss att se bättre ut. Och ser vi bra ut, får vi även bättre självförtroende och bättre självförtroende får oss att må bättre.
Så mer träning åt folket om man vill må bra. På många företag finns en friskvårdstimme man har rätt att ta ut en gång i veckan. Detta är ett jättebra sätt för att få sina medarbetare att må bättre. Fler företag borde ha detta för då tvingas folk att träna i alla fall en gång i veckan även om inte det är tillräckligt men det är i alla fall en start för att få folk intresserade och få upp ögonen för vikten av träning.
När man talar om materialism skäms jag. Jag skäms över att så mycket pengar går till spillo på materialismens lycka av shopping och liknande medan det fortfarande i välden finns så många som fortfarande saknar mat, husrum och tillgång till sjukvård. Vi gottar oss i saker vi inte behöver för att bli lyckliga men jag vill säga att den lyckan inte är riktig.
Kanske är den riktig men inte lika långvarig som den är av att ge. Att skänka, att ge något av sig själv för att hjälpa någon annan. Den lyckan är riktig och långvarig så om man pratar om hälsa, folkhälsa, så borde folket skänka mer för det mår man bra av.
Materialismen har jag redan nämnt i inlägget tidigare men det kan aldrig talas för mycket om det. Materialism är västvärldens drog och vi, alla dess invånare, medlemmar och anhängare, är beroende av den. En del av oss frivilligt andra inte. Men vi finns där, fast i detta ekorrhjul så att vi inte ens hinner reflektera över att vi är beroende av en drog som kanske är starkare än heroin.
Vi handlar, vi skuldsätter oss. Varför? För att få en stunds lycka! Vilken lycka! Den materialistiska lyckan är drogens kraft och får oss att bara vilja ha mer så vi fortsätter. Vi fortsätter vårt ständiga sökande efter den första kicken men den kommer aldrig. Och den är aldrig lika stark, lika tillfredsställande som den första gången du provade.
Jag om någon har fastat i det västerländska materialismens tänkande och livsfarliga rullgång. Jag älskar både smink och kläder men min förkärlek finns för främst skor. Och jag äger många skor och när någon frågar mig hur många par skor jag har vågar jag inte svara för jag skäms. Jag skäms för att jag har gått på den materialistiska grundidén.
Jag vill inte tro att det är så men det är så det är och ändå kan jag inte låta bli att köpa just de där underbart snygga skorna som jag så ofta ser i skyltfönstret. Samtidigt vill jag inte avstå. Det är i slutändan ett val jag gör. Jag gör ett val att köpa dem och jag gör ett val att inte räkna de jag redan har.
Förutom smink som får oss att känna oss vackrare kan kläder läggas till listan. Förutom reklam om smink övertygas vi även av reklam för kläder om hur vackrare vi kommer att bli när vi tar på oss den där tröjan som är det senaste höstmodet för säsongen. Och vi går på det också!
Vi köper den där tröjan och vi känner oss betydligt snyggare och coolare och inne. Men vem är det som lurar oss och vem är det vi själva lurar? Jag vill påstå att vi lurar oss själva när vi går på all den reklam som finns runt omkring oss och omedvetet påverkar oss. Så tänk dig för nästa gång du står i affären och vill köpa det där plagget som du tror får dig att känna dig speciell.
När jag tänker på skönhet tänker jag ganska snabbt även på smink. Det måste vara det västerländska sättet att tänka på. Jag tror inte att till exempel människor i Uganda på skolan där jag arbetade tänker på smink när de tänker på skönhet men för mig ligger detta ganska nära till hands.
Vi omges konstant av reklam som övertygar oss om vilka produkter vi behöver använda för att bli vackrare. Allt från olika krämer till en massa smink. Och vi går på det! Vi köper den där speciella mascaran som förlänger våra fransar med 300% och sedan känner vi oss vackrare än någonsin. Men är vi det? Blir vi verkligen så mycket vackrare med den där mascaran?
När jag i somras arbetade i Uganda som volontär kunde man tyvärr inte komma ifrån att både barn och vuxna på skolan blev sjuka. Inte alltför sällan handlade det om malaria. En av de andra volontärerna som arbetade där med mig hade oturen att drabbas av malaria inte bara en gång, utan två gånger.
Då fick jag följa med henne till en privat klinik som fanns i stan i närheten av den by där vi bodde. Detta var en av stans bästa kliniker men hade man jämfört det med de svenska förhållandena har jag svårt att tänka mig att det över huvud taget hade fått finnas. Standarden var verkligen allt annat än bra. Men trots detta så fick hon faktiskt vård och blev frisk.
Eftersom jag arbetar med invandrare som kommer till Sverige från många olika delar av världen diskuterar vi ganska ofta olika saker som de har fastat för i Sverige. Det kan vara saker som är liknande i deras respektive länder men det kan också vara saker som skiljer sig åt. Och så gott som alltid kommer sjukvården upp i diskussionerna.
Det som man då lyfter fram ganska snabbt är att sjukvården i Sverige är gratis och att allt finns där. Alla tycker att sjukhusen i Sverige är bra när det gäller möjligheterna att få vård oavsett vilken sjukdom man har men det som alla tar upp som negativt är att man måste vänta länge för att få en tid till en läkare.